I MVT har man kunnat läsa att AB Göta kanalbolag vill skapa ett 30-tal nya ställplatser för husbilar och husvagnar. Det är tänkt att ske på "Brägårn" som ligger längs Varvsgatan vid Dockan i Verkstadsområdet. "Så vi vill tillgängliggöra Koleraboden och det området och öka antalet ställplatser." säger man.På flygfotot ser man Brädgården och Koleraboden mitt i bild.På färgfotot ser man Brädgården och innanför planket ser man taket på Koleraboden.I planket finns en springa och tittar man in där så ser man Koleraboden.Brädgården uppfördes av Göta Kanalbolag 1837. Där fanns "Koleraboden", snickeri, sågverk och ett träklumperi för sönderslagning av trärötter till spisved.1841 övergick Brädgården till Motala Verkstad och kom i första hand att förse verksamheten vid varvet och dockan med sågat timmer och andra träarbeten. Verksamheten upphörde på 1950-talet och har därefter i första hand använts som upplag för diverse skrymmande saker.2002 återgick brädgården i Kanalbolagets ägo. Tanken var att använda brädgården för hantverk och olika evenemang. Så blev det inte, men årliga hantverksmarknader har i flera år arrangerats i Dockanområdet utanför brädgården. Men en del av brädgården har använts för en teateruppsättning om Baltzar von Platen och bygget av kanalen – Greven och Grävarna. 

I "Koleraboden" förvarades inventarier och material till båtar som låg i dockan över vintern. I byggnaden fanns breda väggfasta numrerade hyllor och galler för fönstren.Det sägs att byggnaden användes som karantänssjukhus under olika farsoter på 1800-talet och muntlig tradition gör gällande att den användes vid de stora koleraepidemierna i Sverige. Men vid den första epidemin 1834 fanns varken brädgården eller byggnaden. Men det fanns en kolerakyrkogård i Liverpoolsområdet, vid Liverpoolsgatan 34. Vid denna epidemi avled 14 av 65 som insjuknat vid Motala Verkstad.1853 kom nästa epidemi och då avled 13 personer i Motala socken – dvs Verkstan – och ett tiotal i Motala köping. Koleran drabbade Motala två gånger – först 1834 och sedan 1853. Köpingen försökte skydda sig mot smittan 1834. Vid gästgivaregården inkvarterades 1 löjtnant, 2 underofficerare och 25 livgrenadjärer för att uppehålla en postering. Köpingen klarade sig bra från smittan, men nere i Motala Verkstad drabbades man hårdare. 1853 kom nästa utbrott. Även då försökte man hindra smittan att komma in i köpingen. Man hade vakthållning vid kajen, bron och slussen för att kontrollera passagerare och gods. För vissa anordnades en karantän i en stuga vid Albrechts strand. Även denna gång klarade sig köpingen bättre än Verkstan. Så det verkar som att det var först under kolerans härjningar åren 1853-54 som byggnaden kan ha användes för kolerasjuka. Några klara bevis för att byggnaden har används för kolerasjuka har jag inte hittat. Men muntlig tradition gör gällande att så är fallet.