Den mystiska jultomten
Jag har tidigare berättat om Verkstadsområdet nedanför järnvägen, Verkstadsområdet ovanför järnvägen och om området kring Verkstadstorget. Tidigare har jag berättat om Raderna vid Motala Verkstad – Långa Raden, Lilla Raden, Stora raden och Förmansraden. Tillsammans utgjorde dessa de viktigaste delarna av Motala socken. Då Göta kanal byggdes 1810–1832 växte en mängd små samhällen upp längs kanalen. 1822 anlade Baltzar von Platen en mekanisk verkstad i Motala, AB Motala Verkstad, där så småningom en bruksort gradvis växte fram. 1823 blev Motala friköping, också det på förslag av von Platen. Verkstaden växte snabbt och på 1830-talet bodde det fler än 500 människor i området närmast verkstaden, men bara 75 i själva köpingen. År 1930 fanns här 7 548 invånare.
På flygfoto över Motala Verkstad från 1930-talet ser man att Treöresbron ännu inte är byggd. Istället ser man dragfärjan på kanalen vid Mallboden. Till vänster i bild ser man gamla varvet – huset bortom Dockan med tre spetsiga gavlar. Bortom varvet ser man järnvägsbron som möjliggjorde att man kunde köra in järnvägsvagnar på verkstadsområdet. I övre vänstra hörnet på bilden ser man husen i Långa Raden. Fotot verkar ha blivit förstört just där för man ser en del av husen väldigt otydligt.
På bild 2 ser man maskinavdelningen på Motala Verkstad ca 1910. Hyvlare, borrare. fräsare m.m. Farfar Mauritz "Västgöten" Gustafsson står som fjärde man från vänster i mittenraden. Farfar flyttade från Svanhult i Undenäs socken 1895-10-11. För att ta sig hit gick han hela vägen runt Vättern. Han kom 1895-11-23 till Sjökumla Norrgård där han började som dräng, 1896-04-24 flyttade han vidare till Sten Skattegård, båda i Västra Stenby. Han gifter sig med farmor Sigrid 1897-12-26 i Hagebyhöga. Efter vigseln flyttar makarna till Motala 1897-12-31. Första tiden i Motala bor de vid korsningen Lugngatan och Skomakaregatan.
1901 bygger de ett hus i Englandsområdet (bild 3). 17 tomter avstyckades i mitten av 1800-talet från Dufvedals gård mellan nuvarande Järnvägsgatan och Kvarngatan. De fick beteckningen England 1, England 2 osv. Huset farmor och farfar byggde (bild 4)var England 9b – senare adress var Kvarngatan 5. Det huset var det sista som stod kvar i gamla Englandsområdet. Huset revs 1975. Hela området revs för att HSB:s bostadsrätter skulle byggas.
Många människor flyttade från Undenäs i Tiveden till Östergötland, många för att jobba som pigor och drängar på de stora gårdarna, andra som arbetare på Motala Verkstad. Utflyttningssiffrorna för Undenäs socken åren 1879-1899 anger följande antal personer: Till Östergötland 654 personer, varav till Motala 194 och till Vadstena 34.
På bild 5 ser man arbetare från klensmedjan vid Motala Verkstad år 1944. Som nummer två från höger i övre raden står "Kul-Jon" John Andersson. På Verkstan kallad "Kul-Jon" efter torpet Kulan i Bråstorp där han bodde som liten. Även han hade sina rötter i Undenäs. Längst fram nere till vänster ligger hans son Rune "Kula" Andersson. Rune fick en son som också jobbade på Verkstan. Han fick förstås namnet "Inge Kula" och är min svåger.
Han jobbade i många år i gjuteriet ända fram till att det började gå dåligt för företaget och man kunde förutse en nedläggning. Han skolade då om sig till idrottskonsulent vid Lillsved och på Bosön. Idrott var inget nytt för honom efter alla år i Borens IK, där han spelade ihop med bl. a. Mante Wallin, Lasse Blomberg, Örjan Bard m.fl. Han är den som gjort flest mål i Borens IK genom tiderna, om inte någon annan gått om på senare tid.
Efter omskolningen fick han jobb på Korpen. Han anordnade Korpendagarna. En tillställning där Motalaborna bjöds på en massa olika upplevelser och aktiviteter i hamnen och i Lokparken. Särskilt minns jag när en stor Vertolhelikopter från Karlsborg kom dundrande in över Motalaviken och landade på hamnplan.
Efter jobbet på Korpen fick han jobbet som Folkparkschef. Det är nog så som många känner till honom.
Det drar ihop sig till jul, så jag avslutar med berättelsen om den mystiska tomten.
En annan svåger jobbade också på Motala Verkstad. Han och min frus syster gick en ABF-kurs i engelska och som avslutning på kursen gjordes en gruppresa till Manchester. Där blev gruppen inbjuden till middag hos stadens borgmästare. De besökte även Manchester Uniteds hemmaarena där de köpte en del suvenirer.
På julafton någon gång på 70-talet skulle jag vara tomte på Dalgatan för mina systrars barn. Men jag dröjde med att gå och byta om. Jag gick runt och kikade i fönstren. Plötsligt fick jag se en figur med käpp och en lykta med lysande stearinljus komma linkande nere på Kvarngatan, så jag ropade på de andra. Då fick vi se en tomte komma in på tomten och gå upp terrassen. Han bultade på dörren och vi öppnade. In kliver en tomte med skägg, luva och säck. Han hade en lång fin halsduk om halsen som hängde lång ner på magen. Mina vuxna systrar blev alldeles förvirrade. Det var ju jag som skulle vara tomte. De viskade gång på gång "Vem är det? Vem är det?" Jag sa förstås att jag inte hade en aning om vem det var.
De återkom med frågan under en lång tid och undrar kanske än idag vad det var för tomte. Men de visste ju inte att tomten varit i Manchester och inhandlat en lång fin halsduk. En Manchester United halsduk. En sådan halsduk som Uniteds fans har på matcherna.
God Jul och Gott Nytt År.