Verkstadsområdet del 3

VERKSTADSOMRÅDET - del 3 husen kring Verkstadstorget

Jag vet inte vad ni tänker på när ni hör Verkstadsområdet, men för mig är det Järnvägsgatan med angränsande gator nedanför järnvägen och kvarteren runt Verkstadstorget och bort till Eken. Det är mina barndomskvarter och jag minns nog vart enda hus.

I ett brev som pappa skickade till mamma 1940 när han under beredskapen låg inkallad uppe vid finska gränsen skriver han "Jag såg i Motala Tidningen, den får vi hit upp, att Ringens kontor har flyttat till nya fastigheten, är det bara kontoret eller är det alltsammans som är klart? Vad det skall bli roligt att få se hur det kommer att vara. Det är nog stiligt". Tisdag kväll den 24 september 1940 skriver mamma "Igår öppnade de Konsum härute om du visste vad stiligt det är". Lördagen den 20 september 1940 stängdes de olika verksamheterna i Konsum Ringdalen dvs de affärer som låg nedanför järnvägen då man byggt ett nytt varuhus vid Verkstadstorget.
Den 23 september 1940 öppnade man Sveriges andra snabbköpsvaruhus vid Verkstadstorget. På nedsidan mot Östermalmsgatan fanns det sex stora skyltfönster och i mitten var det en ingång. Till vänster innanför entrédörren fanns det leksaker. Det jag minns i första hand är Dinky Toys bilarna. Till höger var det manufaktur. Rakt fram en halvtrappa ner till skoavdelningen och till höger om den trappan en halvtrappa upp till husgeråd.
Till livsmedelsavdelningen kunde man komma in från Verkstadstorget också. Från början var det tre ingångar – specerier, charkuterier och mjölk. Jag minns att man hade med sig en mjölkkanna som expediten fyllde med hjälp av enlitersmått. Senare fanns mjölken i glasflaskor med aluminiumlock att riva av. Enlitersflaskor för mjölken och små glasflaskor för grädden. Mitt i butiken fanns en stor kaffekvarn där man själv malde sitt kaffe.
Senare var det bara en ingång från Verkstadstorget och endast det planet som utnyttjades till affär. Under en period höll boxningsklubben BK 30 till i källaren om jag minns rätt och något studieförbund i övervåningen. Troligen ABF.
Den stora byggnaden bredvid Konsum Ringen där posten låg uppfördes 1919. Här fanns på övervåningen biografen Rex under några år. Biograf var väl det enda som saknades i området. Annars fanns allting. Post, bank, affärer, apotek, konditori, station och kiosker. Två kvarter bort vid Esplanaden låg biblioteket och nere på andra sidan kanalen fanns läkare. Verkstadsläkaren doktor Björklund och senare kom Paavo Hjelt. Syster Eva inte att förglömma.
Verkstadstorget var då en stor gräsmatta. Från Konsum Ringen och bort till Svenssons blommor där Östenssons ligger idag slingrade sig en plattgång. Längs den fanns soffor utplacerade på tre ställen. Den i mitten hade två soffor. Bakom sofforna fanns höga buskar. I norra hörnet ut mot Järnvägsgatan stod en pil som var ett fint klätterträd bara man lyckades svinga upp benet över den understa grenen. Bakom buskarna ut mot Järnvägsgatan fanns en bilparkering.
På andra sidan gräsmattan fanns motsvarande buskar, plattgång och soffor. Bakom buskarna hade kommunen ett stort förråd där det fanns en lastbil, en snöplog och sand. Mitt emot där ingången till Östensson finns idag stod det en pissoar. Där inne luktade det inte gott. Varför fanns det pissoarer för herrarna? Något motsvarande fanns ju inte för damerna.
I norra änden av torget ute på gatan – det var bara grusgator då - fanns en större cementplatta och en vatten kran. Här stod fiskhandlare Bergdahl och sålde fisk och ägg. Han bodde på Spelmansgatan och fraktade sina varor på en stor träkärra med två hjul.
Där Östenssons nu ligger låg ett tvåvåningshus. Här låg Svensson blomsteraffär. De flyttade sedan tvärs över Östermalmsgatan till Axens hus. Textil-Lagret flyttade in i huset när Svenssons flyttat.
På nedsidan mot Östermalmsgatan i det stora huset som finns kvar idag låg, på gaveln mot stan, Danielssons sybehörsaffär. Här var även ingången till Ajanders skrädderi som låg på övervåningen. På långsidan mot torget låg posten. I vinkelbyggnaden mot Östermalmsgatan låg Östgötabanken, vars gröna neonskylt på taket syntes redan långt upp på Östermalmsgatan när man åkte buss ner till Verkstan. Har ett minne av att Svenssons blomaffär höll till i den lokalen en period.
Tvärs över Järnvägsgatan vid torget låg Ahlmans tobaksaffär. Huset var byggt på 1870-talet. Den andre ägaren var gjutare Ahlman. Hans son Agne Ahlman byggde 1912 en butiksfastighet på tomten ute vid Järnvägsgatan. På bilden med torghandel som bör vara från 30-talet ser man Ahlmans affär. Huset med det stora skyltfönstret. Innanför affären ser man boningshuset. Det som senare blev Taxtil-Lagret.
Ahlmans var en tobaks-och tidningsaffär där verkstadsborna köade för att köpa penninglotter och sittplatsbiljetter till de stora teaterföreställningarna i Folkets Park. Innanför affären, med ingång från verandan, hade unga fru Ahlman en liten caférörelse innan hon tog över Café Skogsborg i Varamon.
Efter Ahlman kom Agelind. Vi flyttade till Dalgatan 1953 men vi sa alltid Ahlmans om butiken. Mina systrar som är 6 år äldre än jag minns ännu när de köpte bokmärken i butiken och hur Ahlman då tog fram en låda där de fick välja bland änglar och allt vad det var. Det jag minns var att vi en gång köpte en penninglott där och vann 1000 kr. Det var inte lite pengar på 60-talet.
Jag tror att det var fru Agelind som startade Textil-Lagret som låg i huset på gården innanför Ahlmans/Agelinds tobaks-och tidningsaffär. Textil-Lagret flyttade senare till det hus som Svenssons blomsteraffär lämnade på långsidan av torget – där Östenssons ligger idag.
Elsa och Agne Ahlman var min mammas faster och farbror. Under kriget på 40-talet bodde mamma och pappa på Kvarngatan, alltså bara några hus från Ahlmans affär. Under beredskapen låg pappa först nere i Skåne och sedan uppe i Norrland. En av de få telefoner som då fanns i området fanns hos Ahlmans. Så mamma fick gå dit. Där satt hon i rummet innanför butiken och inväntade samtalen från Skåne eller Norrland.
Ahlmans hade köpt en tomt i hörnet av Dalgatan och Kvarngatan till en av sina söner. Men han flyttade till Stockholm för att studera. Då frågade mammas faster Elsa om inte mamma och pappa ville köpa tomten. Så blev det och 1953 flyttade vi från Smålandsgatan till det nybyggda huset på Dalgatan.

Så Verkstadsområdet blev mina barndomskvarter. Det var ett spännande och fint område för en ung grabb att växa upp i.